Det finns en risk att man får lite sammanhållning i en inhomogen grupp av disparata talanger, och om det finns temperaments- och personlighets-skilnader så kan kommunikationen inom gruppen bli störd.
En fördek med en inhomogen grupp är att den visar upp mer av lärande och kreativitet än en homogen grupp.
För att åstadkomma den individuella specialisering som är så typisk för en bra projektgrupp, är det fördelaktigt att rekrytera projektmedlemmar som kompleterar varandras kompetens, se figur 1. Den sammanlagda kompetensen för en sådan heterogen grupp är större och den presterar bättre än en homogen grupp.
En angelägen riktning fördjupar meningen med, eller lyfter vår uppgift i livet, och bör utgöra en utmaning för att vara intressant. En sådan medryckande inriktning ger gruppen energi. En klar riktning hjälper också till att orientera gruppen och samordnar gruppens ansträngningar.
Med möjligheten till positiva resultat av gruppens arbete följer engagemang som gör att gruppens hela kunskap och förmåga kommer till användning.
En lämplig, möjliggörande struktur startar med en vettig projektorganisation, med klara ansvarsgränser, uppförandekodex, och arbetsfördelning. Teamet skall inte vara för stort eftersom motivation och engagemang vanligtvis är större i mindre grupper.
En väl fungerande och stödjande infrastruktur, inkluderande lokaler, kommunikationshjälpmedel, datorer, mjukvara, etc är alla en del av den möjliggörande strukturen.
Stödjande organisatorisk omgivning i vårt fall betyder det öppna gränser, ett fritt flöde av information, och en förlåtande atmosfär där misstag är tillåtna om de är result av meningsfullt risktagande. Det bör finnas någon sorts belöningssytem.
Kompetent ledning bygger på de tre aspekter av gruppinteraktion som forskningen funnit ökar effektiviteten, nämligen: den ansträngning gruppen applicerar på den gemensamma uppgiften, den utförandestrategi, givet uppgiftens art, som gruppen använder, och hur mycket kunskap och förmåga gruppen lägger in i sitt arbete.
Teamledarens intervention har för det mesta ett av två syften: att minimera processförluster, eller att öka processutbytet. Intervention som riktar sig mot gruppens ansträngning är av motiverande art; avsikten är att bygga delat ansvarstagande och att minimera att teammedlemmar "åker snålskjuts" på teamet.
Intervention som riktas mot gruppens lösningsstrategi är konsultativ till sin inriktning och avser att minimera tanklöst förlitande på invanda rutiner och syftar istället till att åstadkomma innovativa handlingsmönster som är i linje med situationens krav och möjligheter.
Slutligheten, intervention som riktar sig mot kunskap och färdighet är utbildande till sin karaktär.
